Does Soybeans Cause Cancer?

Photo from Pixabay 

In 2005, The Whole Soy Story was published. This book argues that the consumption of soy is linked to malnutrition, digestive problems, and even heart disease and cancer. More specifically, this author argued that some of the isoflavonoiders available in soy is toxic to estrogen sensitive tissue and as estrogen is closely linked to breast cancer, why the author states that there is a potential risk with eating soybeans. A Swedish site called Greatlife.se then took this even further and argued that soy is not to recommend as food at all, and should be avoided entirely (Greatlife). Almost 3 000 people have liked this article.

 

This is very interesting as an American study from 2012 actually argue that one of the soybean isoflavones actually prevent and inhibit breast cancer (Li & Tollefsbol, 2012). Another interesting fact about this book is that the author of the book was at the time a member of the board of Weston A. Price Foundation (Dr Kaayla Daniel). This foundation is first and foremost advocating the agenda that people have to eat “fat-soluble activators found exclusively in animal fats” (Weston A. Price). This point of view is based on Weston A. Price research, which has been rejected by many others as unscientific (Sciencebasedmedicine.org)

 

Without going deeper into the subject, we can at least conclude that one should treat the findings in The Whole Soy Story with some reasonable doubt. Further, the Swedish association Läkare för framtiden (doctors for the future) concludes that “normal soy consumption is completely safe and most likely decrease the risk of breast cancer and decrease the risk of recurrence of cancer” (Läkare för framtiden). This organization on the other hand advocate a plant based lifestyle, why we cannot be sure they’re entirely objective. First and foremost one should trust scientific articles based on solid research, and not statements by individual associations. And at least the scientific articles I’ve been able to find say that normal soy consumption prevents rather than cause cancer.

 

//År 2005 publicerades boken The Whole Soy Story. Den här boken argumenterar för att konsumtionen av soja skulle vara direkt länkat till näringsbrist, matsmältningsproblem och till och med hjärtsjukdomar och cancer. Mer specifikt hävdar författarenatt de isoflavonider som finns i soja är giftiga för östrogenkänslig vävnad och eftersom östrogen är nära länkat till bröstcancer menar författaren att det finns en potentiell risk med att äta sojabönor. Den svenska sidan Greatlife.se tog det här steget längre och hävdar att soja inte är rekommenderat som livsmedel överhuvudtaget och bör undvikas helt (Greatlife). Nästan 3 000 personer har gillat den här artikeln.

 

Det här är väldigt intressant med tanke på att amerikansk studie från 2012 istället menar att en av sojabönans isoflavoner faktiskt förhindrar och hämnar bröstcancer (Li & Tollefsbol, 2012). Ett annat intressant faktum är att författaren till den här boken vid publiceringen satt i styrelsen för Weston A. Price Foundation (De Kaayla Daniel). Den här stiftelsen förespråkar att människor måste äta ”fettlösliga aktivatorer som enbart finns i animaliska fetter” (Weston A. Price). Den här åsikten är baserad på Weston A. Prices forskning, vilken har förkastas av många andra som ovetenskaplig (Sciencebasedmedicine.org).

 

Utan att fördjupa oss mer i ämnet så kan vi konstatera att vi bör behandla The Whole Soy Storys slutsatser med rimligt tvivel. Vidare menar den svenska organisationen Läkare för framtiden att ”normal soja konsumtion är helt säker och minskar troligen risken för bröstcancer och återfall av bröstcancer” (Läkare för framtiden). Den här organisationen argumenterar å andra sidan för en vegansk/vegetarisk livsstil varför det inte är helt säkert att heller de är helt objektiva i frågan. Först och främst bör man lita på vetenskapliga artiklar baserade på gedigen forskning snarare än uttalanden av individuella associationer. Och åtminstone de vetenskapliga artiklar som jag har kunnat hitta menar att normal sojakonsumtion förhindrar snarare än orsakar cancer.

 

 

References:

Greatlife.se. Last accessed: 2017-04-06

http://www.greatlife.se/artiklar-och-fakta/soja-inte-att-rekommendera/

 

Dr Kaayla Daniel. Last accessed: 2017-04-06

http://drkaayladaniel.com/about/bio/

 

Li & Tollefsbol, 2012 “Enhanced chemosensitivity of estrogen receptor-α (ERα)-negative breast cancer through soybean genistein-induced epigenetic reactivation of ERα”

 

Läkare för framtiden. Last accessed: 2017-04-06

http://www.lakareforframtiden.se/kost-och-halsa/livsmedel/soja/

 

Sciencebaedmedicine.org. Last accessed: 2017-04-06

https://sciencebasedmedicine.org/sbm-weston-prices-appalling-legacy/

 

Weston A. Price Foundation, Mission Statement. Last accessed: 2017-04-06

https://www.westonaprice.org/about-us/about-the-foundation/

The Two Types of Motivation and Which One To Go For

motivation

I think that a lot of people who work out regularly and have done so for quite some time get the same questions every now and then; “How do you do it?” or “How do you stay motivated?”. So today I thought we’d talk briefly about motivation. Working out regularly is also connected to your habits and not only motivation, but we’ll save habit theory for another time.

 

So, the first thing to know about motivation is that there are two types of it. First, there is the intrinsic motivation which comes from within and is driven by internal rewards such as that doing something makes you happy or gives a sense of meaning or progress. Second there is extrinsic motivation which comes from the outside and is driven by external rewards such as money, fame, recognition etc. This types of motivation comes from other people or from society as a whole. Avoiding punishment is another example of extrinsic motivation.

 

I think intrinsic motivation is what most people in general talk about when they say you have to do it for yourself. And I think people who work out because of intrinsic motivations will stay motivated for a longer time. Research within entrepreneurship has for example shown that it is the entrepreneurs who pursue a goal because of intrinsic motivation who will succeed while those only looking for money or recognition will (in general) eventually fail.

 

The conclusion from this is that if you want to stay motivated to working out, try to find the motivation within yourself. Try to focus on the fact that working out makes you feel good or the progress you make. I’m going to be honest here and confess that I am a person who needs a lot of attention. Not all the time, I could probably spend days by myself out in the forest, but I for example need to hear that I’m doing a good job at school or at my workplace. When it comes to working out however, I don’t need that much attention at all. I go to the gym several times a week without telling anyone about it and without needing any confirmation that I do a good job by doing so. I enjoy sharing my progress every now and then, but if no one cared at all I wouldn’t stop going to the gym because my progress there makes me proud of myself and I kind of don’t need anyone else to be proud too.

 

How about you? Do you recognize yourself in this?

 

//Jag tror att många människor som tränar regelbundet och har gjort det ett tag får samma fråga då och då; ”Hur orkar du?” eller ”Hur behåller du motivationen?”. Så idag tänkte jag att vi skulle prata lite om motivation. Att träna regelbundet har också med vana att göra och inte bara motivation, men vi sparar vaneteorin till en annan gång.

 

Det första du behöver veta om motivation är att det finns två sorters motivation. Först det första finns det inre (intrinsic) motivation vilken kommer från inre belöningar såsom att det gör dig glad att göra någonting eller att det ger dig en känsla av mening eller utveckling. För det andra finns det extern (extrinsic) motivation som kommer utifrån och drivs av externa belöningar som exempelvis pengar, kändisskap, erkännande etc. Den här typen av motivation kommer från andra människor eller samhället i stort. Att göra någonting för att undvika en bestraffning är ett annat exempel på extern motivation.

 

Jag tror att inre motivation generellt sett är vad folk pratar om när de säger att du måste göra något för din egen skull. Och jag tror att människor som tränar på grund av inre motivation kommer att kunna behålla motivationen längre. Forskning kring entreprenörskap visar till exempel att det är de entreprenörer som eftersträvar mål i konsekvens av inre motivation som i regel lyckas medan de som bara söker externa belöningar som pengar eller erkännande tillslut misslyckas.

 

Slutsatsen från det här är att om du vill behålla motivationen för att träna så försök hitta motivationen inuti dig själv. Försök fokusera på faktumet att träning får dig att må bra och på framstegen du gör. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag är en person som behöver mycket uppmärksamhet. Inte hela tiden, jag skulle antagligen kunna spendera flera dagar ensam i skogen, men jag behöver höra att jag gör ett bra jobb i skolan eller på jobbet. Men när det gäller träningen så behöver jag inte särskilt mycket uppmärksamhet alls. Jag går till gymmet flera gånger i veckan utan att berätta det för någon och utan att behöva någon bekräftelse på att jag gör ett bra jobb som gör det. Jag tycker om att dela med mig av min utveckling då och då, men om ingen brydde sig så skulle jag inte sluta gå till gymmet för min utveckling där gör mig stolt över mig själv och jag behöver liksom inte att någon mer också är stolt.

 

Hur är det för er? Känner ni igen er i det här?

The Importance of Disconnecting

MirjamochNalle1

In 2012 researchers at Gothenburg university came to the conclusions that intensive use of mobile phones can be linked to stress, sleep disorders and depressive symptoms. This conclusion further also holds for people using a computer for an extensive period of time without breaks, and/or late at night (GU, 2012). Meanwhile, one in three people actually feel worse after checking their Facebook and more dissatisfied with their lives (Time, 2013) and researchers are suggesting that it might even be the case that we check our social-media gadgets just often enough to get the brain’s addiction center engaged (Forbes, 2013).

 

I would say that this is extremely troubling. And even worse, I don’t doubt that it’s true. Especially not the addiction part.

 

In the beginning of this semester I held a key position in one of the associations at my school. This position meant that whenever someone had a question, they would turn to me and at the beginning of the semester there were a lot of questions. And of course I wanted to do a good job, which meant answering as soon as possible. Meanwhile, a lot of information were transmitted at once and if I were to put down my phone for half an hour I would have about ten notifications and two messages. I didn’t mind. I was prepared for that there would be a lot of questions and most of them I could answer without any information search at all.

 

The problem came afterwards. After these first weeks of the semester everything slowed down again (as expected). The number of questions decreased to max only one a week. There were much fewer notifications. But I continued my behaviour. I was constantly on my phone, constantly ready to answer any question. Despite the fact that no one requested me to always be ready. It didn’t get better with our next group project after that when my group members sometimes sent messages in the middle of the night asking for my opinion. They did not expect me to answer right away, but I was so used to it. So I did.

 

The next month (February) were horrible. I was crazy stressed; I couldn’t handle it anymore. Not school, not life. And I would lie if I said that this feeling of constantly having to be connected didn’t add to it. So in March I forced myself to slow down and I forced myself to go back to myself. To do what really makes me happy and relaxed.

 

One of those things is to just go out into the forest with my dog. To just walk straight into nowhere, intentionally get lost and wander for hours. There are few things that calm my soul like that. Like just being alone in the silence of the forest with my absolute best friend.

 

What do you do to disconnect?

 

MirjamochNalle

//År 2012 så kom forskare vid Göteborgs Universitet fram till att intensivt mobilanvändande kan vara länkat till stress, sömnsvårigheter och depressionssymptom. Samma slutsats gäller också för de som spenderar lång tid framför datorn utan paus och de som använder datorn sent på kvällen (GU, 2012). Vidare visade en annan studie att en av tre mår sämre efter att ha kollat Facebook och känner sig mindre nöjda med sina liv (Time, 2013), och forskare föreslår numera att vi öppnar/tittar på våra sociala medier precis tillräckligt ofta för att stimulera hjärnans beroendecenter (Forbes, 2013).

 

Jag skulle säga att det här är extremt oroande. Och vad som gör det ännu värre är att jag inte tvivlar det minsta på att det är sant, särskilt inte beroende delen.

I början av den här terminen så hade jag en nyckelposition i en av föreningarna på skolan. Den här positionen innebar att närhelst någon hade en fråga så var det i princip mig som de skulle vända sig till och i början av terminen så var det många frågor. Givetvis så ville jag göra ett bra jobb och såg därför till att svara så snabbt som bara möjligt. Samtidigt delades mycket information samtidigt och om jag lade ned min mobil i tjugo minuter så hade jag säkert tio notifieringar och två meddelanden. Jag hade ingenting emot det. Jag var förberedd på att det skulle komma många frågor och de flesta kunde jag besvara utan någon informationssökning alls.

 

Problemet kom efteråt. Efter de här första veckorna så lugnade allt ner sig (precis som förväntat). Antalet frågor minskade till max en per vecka. Det var mycket färre notifieringar. Men jag fortsatte med mitt beteende. Jag var alltid uppkopplad, alltid redo att besvara frågor. Trots att ingen begärde det av mig. Det blev inte bättre av vårt nästa grupparbete där mina gruppmedlemmar kunde skicka meddelanden mitt i natten och be om min åsikt. De förväntade sig inget svar direkt, men jag var så van vid att svara direkt så jag gjorde det.

 

Månaden efter (februari) ar hemsk. Jag var galet stressad, jag kunde inte hantera det längre. Varken skolan eller livet. Och jag skulle ljuga om jag sa att den här känslan av att alltid behöva vara uppkopplad inte bidrog till det. Så i mars tvingade jag mig själv att sakta ned och hitta tillbaka till mig själv. Att göra saker som gör mig glad och avslappnad.

 

En av de sakerna är att gå ut i skogen med min hund. Att bara gå rakt ut i ingenstan, medvetet gå vilse och vandra i timmar. Det finns få saker som lugnar min själ så mycket som det. Som att vara ensam i skogens tystnad med min absolut bästa vän.

 

Vad gör du för att koppla från?

 

 

List of References/Referenser

Forbes, (2013) Available at: https://www.forbes.com/sites/alicegwalton/2013/02/06/feeling-disconnected-5-reasons-to-unplug-from-technology-after-work/2/#52594e2654e3

Last accessed: 2017-03-31

 

GU, (2012) Available at: http://sahlgrenska.gu.se/english/research/news-events/news-article//intensive-mobile-phone-use-affects-young-people-s-sleep.cid1069245

Last accessed: 2017-03-31

 

Time (2013) Available at: http://healthland.time.com/2013/01/24/why-facebook-makes-you-feel-bad-about-yourself/

Last accessed: 2017-03-31