Potato Waffles with Walnut and Parmesan Cream

Potät3

A few days back I stumbled across Foodjunkie’s recipe for potato waffles and immediately I knew I wanted to give it a try. My assessment? Amazing!

 

The waffle itself is pretty basic, but the cream?! Yum! As we all know my patience is horrible it might explain why I didn’t really succeed with the waffling. Sure, the one in the photo looks amazing, but that was the only successful one… But fear not! I will definitely try this again soon, so if I come up with a trick for succeeding with the waffling, I’ll let you know!

 


Ingredients (2 portions)

The Waffles:

8 potatoes

Olive oil

Salt

Pepper

 

The Cream:

3 tbsp. parmesan

0.8 cups walnuts

Fresh basil

1 tsp. coconut oil*

1 clove of garlic

1 tbsp. water

Salt

Pepper

Step-by-step

1. Peel and grate the potatoes

2. Press out the liquid (I did it with my hands, there probably are better ways)

3. Mix in olive oil, salt and pepper by your own taste

4. Heat the waffle iron

5. Divide the potatoes into four and waffle one by one (let it take time)

6. Mix all the ingredients for the cream in a mixer. Taste, and if you feel like something’s missing, add more and mix again. (I added more coconut and parmesan)

7. Grate some extra parmesan on top, serve and enjoy!



 
 
 
 
 


* I couldn’t find this in my regular store so I just mixed some regular cooking oil with around 1 tbsp. coconut milk


Potät2

//För några dagar sedan snubblade jag över Foodjunkies recept på potatisvåfflor och visste på en gång att jag ville testa att laga dem. Mitt omdöme? Fantastiska!

 

Våfflan i sig är ganska enkel men röran?! Yum! Eftersom vi alla vet hur otroligt dåligt tålamod jag har så är det kanske inte så konstiga att jag inte riktigt lyckades med själva våfflingen. Visst, våfflan på bilden ser fantastisk ut, men det var den enda jag lyckades med… Men oroa er inte! Jag kommer garanterat testa det här receptet igen inom en snar framtid, så om jag kommer på ett trick för att lyckas med våfflingen så säger jag till!



Ingredienser (2 portioner)

Våfflorna:

8 potatisar

Olivolja

Salt

Peppar

Röran:

3 matskedar parmesan

2 dl valnötter

Färsk basilika

1 tesked kokosolja*

1 vitlöksklyfta

1 matsked vatten

Salt

Peppar

Steg för steg

1 Skala och riv potatisen

2. Pressa ut vätskan (Jag gjorde det med händerna men det finns säkert bättre sätt)

3. Blanda i olivolja, salt och peppar efter eget tycke

4. Värm upp våffeljärnet

5. Dela in potatisen i fyra delar och våffla var för sig (låt det ta tid)

6. Blanda alla ingredienserna för röra i en mixer. Smaka av och tillsätt mer av det du ev. tycker saknas och blanda igen (jag lade till mer parmesan och kokos)

7. Riv lite extra parmesan över, servera och njut!



 
 
 
 


* Jag hittade ingen kokosolja i min vanliga mataffär så jag blandade matolja med ca 1 matsked kokosmjölk

Take Time to Appreciate How Far You Have Come

selfed

Right now we’re having a course about personal and professional development and in this course we were asked to taking a test called “strength finder” in which the test “determines”* your five biggest strengths and gives you an action plan for how to work with them.

 

One of my top five were “achiever” and in the description there was this sentence that really hit me; “Achievers tend to move on to the next challenge without acknowledging their successes. Counter this impulse by creating regular opportunities to enjoy your progress and accomplishments.”

 

For the last couple of weeks I’ve been a little bit frustrated by lack of progress in my work out. The thing is: there has been progress. I have improved. Not only can I lift heavier but run further. I can walk on my toes, I feel more energetic than ever. But as I don’t acknowledge these things as progress, as success, it feels like nothing is happening.

 

Less than two weeks ago I broke my personal record on the cross trainer by far and spent 45 minutes on cardio (you can read about it here). This would have been impossible only a few months ago. Only a few days later I broke the record again, accomplishing 60 minutes on the cross-trainer. When I started working out again in November, 10 minutes was horrible on a lower resistance. That’s success. That’s basically the definition of success. But I walk around being frustrated with a lack of progress.

 

And suddenly 45 minutes is no longer success, it’s expected. Suddenly I need to manage those 45 minutes on a higher resistance, suddenly I’m alternating between 22 and 30 (5 minutes of each), getting frustrated when I can’t do the entire thing on 30. Thinking there’s no progress. That I haven’t progressed.

 

In a way, this test was almost ridiculously important to me, because it helped me see my own behaviour in a new light. It helped me realize that yes, there is progress, yes, I am progressing. I just need to make sure to take the time to reflect upon and appreciate it.

 

This is where I took the test if anyone’s interested. We got an access code from our teacher so I’m not sure about how it works if you don’t have one. It looks like you might have to buy one.

 

* Please remember that these sort of tests are not always right and even when they are they don’t test everything. The best tests only get it about 70 percent right.

 

//Just nu har vi en kurs om personlig och professionell utveckling och i den här kursen ombads vi att ta ett test som heter ”strength finder” i vilket tester ”avgör”* dina fem största styrkor och ger dig en action plan för hur du kan jobba med dem.

 

En av mina topp fem var ”achiever” och i beskrivningen fanns en mening som verkligen träffade mig ”Achievers brukar gå vidare till nästa utmaning utan att kännas vid sin framgång. Motverka den här impulsen genom att skapa regelbundna möjligheter att njuta av dina framsteg och prestationer”.

 

De senaste veckorna så har jag varit lite frustrerad av bristen på framsteg i min träning. Saken är bara den att det har skett framsteg. Jag har utvecklats. Inte bara kan jag lyfta tyngre utan också springa längre. Jag kan gå på tå, jag har mer energi än någonsin. Men eftersom jag inte erkänner dessa saker som utveckling, som framgång, så känns det som att ingenting händer.

 

För mindre än två veckor sedan slog jag mitt personliga rekord på cross-trainern med hästlängder och körde 45 minuter cardio (du kan läsa om det här). Det hade varit omöjligt för bara några månader sedan. Bara några dagar senare så slog jag det nya rekordet också och klarade 60 minuter på cross-trainern. När jag började träna igen i November så var 10 minuter hemskt, och då på lägre motstånd. Det är utveckling. Det är mer eller mindre definitionen på utveckling. Men jag går runt och är frustrerad på grund av att jag inte utvecklas.

 

Och plötsligt är inte längre 45 minuter framgång, det är förväntat. Plötsligt behöver jag klara de 45 minuterna på högre motstånd, plötsligt alternerar jag mellan 22 och 30 (5 minuter på varje) och blir frustrerad över att jag inte klarar hela på 30. Och känner att det inte sker någon utveckling. Att jag inte utvecklas.

 

På ett sätt var det här testet nästan löjligt viktigt för mig, för det hjälpte mig att se mitt eget beteende på ett nytt sätt. Det hjälpte mig att inse att jo, det sker utveckling, jag utvecklas. Jag behöver bara se till att ta mig tid att reflektera över och uppskatta det.

 

Jag tog testet på den här sidan om någon är intresserad. Vi fick en access code av vår lärare så jag vet inte riktigt hur det fungerar om du inte har någon. Det verkar som att man behöver köpa en.

 

* Kom ihåg att den här sortens tester inte alltid har rätt och även när de har det så testar de inte allt. De bästa testerna är bara runt 70 procent rätt.

Vegan Wednesday: Carrot Soup with Lentils and Ginger

morotssoppa2

It’s vegan Wednesday again and time for a new recipe! I must say I really like this theme as I’ve never cooked vegan food before and therefore have to find new recipes each time. It really does encourage me to try new things and to develop, which feels extremely fun!

 

This week I decided to make some carrot soup. The first thing I always do when deciding on a recipe which I’m going to make is considering where the protein is in the dish. While looking through recipes for carrot soup I didn’t find a single one with any larger source of protein*, therefore I added some red lentils to the recipe and I’d say the result was quite nice! The soup didn’t become that filling anyway unfortunately, so perhaps its most suitable as a lighter meal or together with something more e.g. hard bread. Nevertheless, it was really good and with ginger in it I do hope my immune system will be at least a little bit thankful!

 

Ingredients (4 portions)

8 carrots, peeled and

chopped into large pieces

1 clove of garlic,

peeled and sliced

1 yellow onion,

peeled and chopped

½ tsp chilipowder

7 dl vegetable broth

0.4 cups red lentils

Fresh ginger

(the size of your thumb)

Oil

Salt and pepper

Step-by-step

1. Heat oil in a large pot and lightly fry onion and garlic

2. Add the carrots, the vegetable broth and the lentils

3. Boil for 10 minutes under lid

4. Grate the ginger down into the soup

5. Blend until smooth with a stick mixer

6. Add salt and pepper according to your own taste

7. Enjoy!



 
 
 
 

 

*carrots contain 0.9g of protein per 100g, compared to lentils with 24g per 100g

The soup was inspired by this recipe (Swedish)

 

morotsoppa4

//Det är vegansk onsdag igen och dags för ett nytt recept! Jag måste säga att jag verkligen gillar det här temat eftersom jag aldrig har lagat vegansk mat förut och därför måste hitta nya recept varje gång. Det utmanar mig verkligen att testa nya saker och att utvecklas, vilket känns fantastiskt roligt!

 

Den här veckan bestämde jag mig för att göra morotssoppa. Det första jag alltid gör när jag bestämmer mig för att laga ett recept är att fråga mig själv vart proteinet är i den här rätten. När jag jämförde olika recept på morotssoppa så hittade jag inget som innehöll någon större proteinkälla* och därför adderade jag röda linser till receptet vilket jag tycker blev ganska så bra! Soppan blev tyvärr inte jättemättande ändå utan är nog bäst som en lättare måltid eller tillsammans med någonting mer, t.ex. en knäckebrödssmörgås. Oavsett så var den riktigt god och med ingefära i så hoppas jag att mitt immunsystem ska tacka mig lite i alla fall!



Ingredients (4 portions)

8 morötter, skalade

och grovhackade

1 vitlöksklyfta, skalad

och skivad

1 gul lök, skalad och hackad

½ tesked chilipulver

7 dl grönsaksbuljong

2 dl röda linser

Färsk ingefära

Olja

Salt och peppar

Steg för steg

1. Värm upp olja i en kastrull och bryn löken och vitlöken

2. Tillsätt morötterna, grönsaksbuljongen och linserna

3. Låt koka 10 minuter under lock

4. Riv ner ingefäran i soppan

5. Mixa slät med en stavmixer

6. Tillsätt salt och peppar efter egen smak

7. Njut!



 
 


* Morötter innehåller 0.9g protein per 100g jämfört med linser som har 24g per 100g
Soppan inspirerades av detta recept.