Animals are not things

BeFunky Collage2

First things first, I’m correctly speaking a lacto-ovo vegetarian, meaning I eat dairy and eggs. However, I think that, at least in Sweden, a lacto-ovo vegetarian would be called a vegetarian whilst a strict vegetarian would be a vegan regardless of their lifestyle.

 

So why don’t I eat meat? There are two main reasons. First, I’ve never liked the taste of meat. While growing up I would only eat meatballs, minced meat, very pure meat extremely well done (I almost cried if it was the slightest bit red) and chicken that could in no way be identified as a chicken. I think you can see where this is going: I didn’t like eating animals. Also, if I did eat animals it wasn’t something I particularly enjoyed but something I kind of “had to”.

 

The second reason is both more complicated and quite straight forward. I don’t want to support the way (most) animals within the meat industry are treated. Because of efficiency gains animals are stacked up in too small areas where they can hardly move, then transported to the slaughterhouse in trucks where they can’t breathe and in many cases get trampled to death. Finally, they are slaughtered in a process where mistakes very commonly happen (e.g. chickens being scalded alive).

 

“But it is natural for humans to eat meat”, a lot of people protest. It is. I agree. I think most scientists nowadays agree that the human brain developed thanks to a diet very rich on protein and the foremost source of protein is meat. However, things were very different when this evolution took place.

 

First, it was extremely difficult to survive. Which it also has been during thousands of years. People had to eat what was available or what they could catch. This is not what the world looks like anymore, we have hundreds of options. We don’t have to eat meat to get enough protein to survive and thrive.

 

Second, animals were treated differently. At first animals would live freely and humans would hunt them. Later on, small farming was the norm. I don’t know if you have ever been to a small farm but most farmers love their animals. They will care for them as family members and even put their health in front of their own. This is not the meat industry I don’t like. It’s when animals become products, stacked together and treated like things I can’t support. Animals have never been and will never be things and should not be treated as such.

 

//In Swedish:

Först och främst, helt korrekt definierat så är jag en lakto-ovo vegetarian vilket innebär att jag äter ägg och mejeriprodukter. Dock tror jag att att det, åtminstone i Sverige, är lakto-ovo vegetarianer som är vegetarianer medan en strikt vegetarian skulle kallas vegan oavsett livsstil.

 

Så varför äter inte jag kött? Det finns två huvudanledningar. För det första så har jag aldrig tyckt om smaken av kött. När jag växte upp så åt jag bara köttbullar, köttfärs, väldigt rent kött extremt ”well done” (jag började nästan gråta om köttet var det minsta rött) och kyckling som på inget sätt kunde identifieras som just kyckling. Jag tror ni förstår vart det här är på väg: Jag gillade inte att äta djur. Dessutom, om jag trots allt åt djur var det inte någonting som jag tyckte om utan någonting som jag var ”tvungen att göra”.

 

Den andra anledningen är både mer komplicerad och mer rakt på sak. Jag vill inte stödja hur (de flesta) djur inom köttindustrin behandlas. I jakt på effektivitet så tvingas djur ihop på så små områden att de inte kan röra sig, de transporteras till slakteriet i lastbilar där de inte kan andas och i många fall blir ihjältrampade. Slutligen slaktas de under en process där det ofta sker misstag. (exempelvis har hönor skållats levande)

 

”Men det är naturligt för människan att äta kött”, protesterar många. Det är det. Jag håller med. Jag tror att de flesta forskare nu för tiden är överens om att den mänskliga hjärnan utvecklades tack vare en extremt proteinrik diet och den främsta källan till protein är kött. Men då denna utveckling skedde var förhållandena väldigt annorlunda.

 

Först och främst var det extremt svårt att överleva. Vilket det också har varit under tusentals år. Människor var tvungna att äta vad som fanns tillgängligt eller vad de kunde fånga. Så ser inte världen ut längre, vi har hundratals alternativ. Vi behöver inte äta kött för att få i oss tillräckligt med protein för att överleva och frodas.

 

För det andra så behandlades djuren annorlunda. Till en början levde de fritt och jagades av människan. Senare var små bondgårdar normen. Jag vet inte om du har varit på en liten gård någon gång men de flesta bönder älskar sina djur. De tar hand om dem som familjemedlemmar och sätter till och med deras hälsa framför sin egen. Det är inte köttindustrin jag inte tycker om. Det är när djur blir produkter, staplade tillsammans som saker, som jag inte kan stötta. Djur har aldrig varit och kommer aldrig att bli saker och borde inte behandlas som det.

Pure Happiness Moment: Standing on Tiptoe

 

It all started this spring. I woke up one morning and couldn’t feel my right foot. After at least six months with nearly no problem from my herniation it was back, worse than ever. X-rays, months of pain and finally surgery followed. All was fine, the pain was gone, but I still couldn’t feel my foot properly.

 

The two toes furthest to the right have reduced sensitivity, and something else is slightly off with the nerves going down from my back to my right foot. For months, since spring, I haven’t been able to stand on my tiptoes, with the consequence of not being able to run and a highly increased risk of injury. The doctor said that it was normal, that all I could do was to wait.

 

Then three days ago. I stood up from a machine at the gym and without thinking I stood on tiptoe. On both feet.

 

Two days ago I attempted to walk around the apartment on tiptoe. I succeed. I can’t do it for too long because the muscles are not used to working that way anymore. But still. For the first time in months it’s physically possible. I can stand on tiptoe. Potentially, I’ll be able to run soon. Potentially, the sensitivity will come back soon too and I will be fully recovered.

 

Going on a run would be amazing.

 

In Swedish:

Allt började den här våren. En morgon när jag vaknade så kunde jag inte känna min högra fot. Efter åtminstone sex månader med nästan inga problem alls så var mitt diskbråck tillbaka, värre än någonsin. Röntgen, månader av smärta och slutligen operation följde. Allt var bra, det gjorde inte ont längre, men jag kunde fortfarande inte känna min fot ordentligt.

 

De två tårna längst ut till höger har nedsatt känsel, och någonting mer är en aning underligt med nerverna som går ned i foten från ryggen. I månader har det varit omöjligt för mig att stå på tå. Konsekvensen av det är att det är en mycket större risk att göra sig illa och att det är omöjligt att springa. Läkaren sa att det var normalt, att allt jag kunde göra var att vänta.

 

För tre dagar sedan reste jag mig från en maskin på gymmet och utan att tänka stod jag på två. På båda fötterna.

 

För två dagar sedan försökte jag gå runt lägenheten på tå. Det lyckades. Jag kan inte gå runt på tå för länge eftersom de musklerna inte är vana att jobba länge, men ändå. För första gången på månader så är det fysiskt möjligt för mig att stå på tå. Potentiellt sett kanske jag kan springa snart. Potentiellt sett kommer känseln att komma tillbaka och jag kommer att bli helt frisk.

 

Att ge sig ut och springa vore alldeles fantastiskt.